Andreas Gursky
Jag har valt att presentera den tyska fotografen Andreas Gursky.
Andreas föddes 1955 i staden Leipzig. Han växte upp i Dusseldorf, hans pappa jobbade som fotograf därför kom intresset för foto tidigt till Andreas. Han utbildade sig vid Dusseldorfs konsthögskola mellan 1981-1987.
Det som främst utmärker hans bilder är dess enorma skala. Han har gjort bilder som är lika stora som väggar. De motiv han oftast framställer är landskap och arkitektur. Med sitt konstnärskap ifrågasätter han vår värld, kommersialism och konsumtion. Han manipulerar ofta sina bilder för att skapa dramatiska effekter.
År 2007 såldes hans fotografi 99 Cent för 3,3 miljoner amerikanska dollar vilket är det dyraste priset ett fotografi sålts för någonsin.
Personligen fascineras jag av hans bilder då hans konstnärskap är unikt. Jag kan ofta tycka att många fotografers bilder liknar varandra och inte är nyskapande.
Hans bilder är coola och gjorda på ett mycket bra sätt. Jag tycker om de mönster hans bilder skapar som ofta består av beståndsdelas som är personliga och hittas i vår vardag och även hans sätt att ifrågasätta vår värld och konsumption är intressant. Han framställer hur små vi människor är i jämförelse till naturen och de samhällen vi skapat.
Av de bilder jag valt ut att presentera är nr 4 min personliga favorit. Den föreställer ett höghus som ligger i en förort till Paris. Som jag tidigare nämt visar bilden på hur liten människan är i förhållande till omvärlden, men att det hon faktiskt är en beståndsdel som skapar samhället.
99 Cent:
Bildanalys:
Denna bild är tagen i stadsbiblioteket här i Stockholm. Fotografiet föreställer den stora salen i biblioteket som även är den centrala delen. Man kan dela i bilden i 3 delar, först den översta som visar den vita delen mot taket, där ytan bräcks av utbucklingar i strukturen. Andra delen är den som befinner sig centralt i bilden. Den visar de tre våningarna med bokhyllorna, där böckerna står uppradade och skapar en färgglad stuktur med sina olikfärgade ryggar. Bilden är tagen ur ett normalt/vidvinkel perspektiv.
Bilden får mig att ifrågasätta vår roll som människor i förhållande till all kunskap som finns på jorden. Böcker symboliserar lärdom och kunskap. I bilden har han valt att ha med 2 personer. De är små i förhållande till den stora överväldigande mängd böcker det finns. Att han valt att redigera bort det som finns på nedre plan, ex utlåningsdiskarna, gör att bilden får ett djup och det han valt att objektifiera sätts i fokus. Effekten att böckerna speglas i marken skapar ett overkligt djup i bilden.
Jag anser man som betraktare är nära i bilden, det känns som att man befinner sig i den, kan ha at göra med den runda vinkeln. Samtidigt skapas en distans till överiga delen av bilden, som tex till människorna de känns långt borta.
Detta är en arkitekturbild. Som jag tidigare nämnt är detta signifikant för Gursky. Han väljer ofta ut berömda arkitekturiska värk och tolkar de på sitt egna sätt. Stadsbiblioteket är har aldrig porträtterats förut på ett sånt här sätt.
